Grupp 2 - uppgift 2

Sammanställnig gruppuppgift , UVK4

I dessa texter har författarna redogjort för en händelse som det upplevt under sin skolgång. De har sedan kopplat denna händelse med lärandeteorier som de har funnit i undervisningen. Först skriver Erik i Gestaltade lärandeteorier i min skolgång om hur hela hans skola arbetade med temat bylivet de senaste 400 åren. Här kunde han finna en tanke kring den historiska livsvärden som han kopplar till fenomenologin med han hittar även influenser från sovjetiska psykologer. Nina skriver i Bara du gör någonting… om hur hennes lärare använt stimuli och respons i undervisningen på ett sätt som varit missgynnande för eleverna. I sin text En händelse under min skolgång skriver Anna L om hur hennes lärare varit inspirerande och gett Anna L en lust att lära. Läraren hade ett kognitivistiskt tänk om att kunskap ska förlösas hos barnen. Slutligen handlar Anna J:s Grammatiken finns inom oss om grammatikundervisning som skett i behavouristisk och kognitivistisk anda. Eftersom det sociokulturella perspektivet utelämnas av författarna vill jag säga ett par ord om detta. Skoluppgiften som har varit till grund för dessa småtexter har varit i denna anda. Detta eftersom att vi förväntas ta del av varandras erfarenheter för att skapa ett bättre lärande.

Gestaltade lärandeteorier i min skolgång

Jag växte upp i en by utanför Luleå som heter Måttsund. Tack vare sitt läge nära havet har det över århundradena funnits en stark tradition för fiske men även jordbruk, vilket likt andra bysamhällena präglat försörjningen. Under mitt tredje skolår arbetade hela skolan i blandade åldersgrupper om bylivet under de senaste 400 åren. Detta faller enligt min mening helt under skolans styrdokument eftersom lp 94 även cementerar det egna kulturarvet som ett viktigt redskap för barnens lärande. Detta förankrades därmed på ett lokalt plan, men där fanns också utrymme för jämförelser med liknande företeelser på nationell/global nivå. Ett konkret exempel är de sälfiskarbåtar som användes i bottenviken kontra de fartyg som användes i andra farvatten vilket jag ägnade mig åt.

Andra skolkamrater undersökte och presenterade traditionellt smide, byorganisationen, näring med subgenrerna jakt, fiske och jordbruk. Projektet synliggjorde tydligt vårt kulturarv och gav perspektiv på andra levnadsförhållanden.

Den historiska livsvärlden faller enligt min mening delvis under den fenomenologiska lärandeteorins inflytande. Ytterligare perspektiv är ett kulturhistoriskt synsätt vilket angränsar till Vygotskijs skolbildning nämligen det sociokulturella. Detta är en idéströmning som präglat de sovjetiska psykologerna vilka såg människan som en produkt av det specifika samhälle och sociala ramverk som denne verkar i.

Bara du gör någonting…

Under min skolgång har jag stött på mycket "gör det här så kan nu sluta sen". Stimuli och respons, med andra ord. Men jag tror inte att en sådan syn på lärande varken är bra eller optimal för eleven. Hur många sitter och gör sitt allra bästa när de vet att de får sluta bara stencilen är gjord eller talen är räknade? Säkerligen går det att använda det behavioristiska synsättet på lärande på ett bra sätt, att sporra eleverna till bättre prestationer. Exempelvis tänker jag på att läraren kan sätta upp ett mål som hela klassen ska ha uppnått under ett prov eller liknande, och om de klarar det kan de få en tårta kanske. Men jag tror inte så mycket på att ge eleverna ledigt från sina lektioner. Hela grejen tycker jag kan ge eleverna en felaktig syn på lärande, "bara du gör NÅGONTING så får du sluta" istället för att se till prestationen i sig och kvalitén på den. Jag tror att en stor utmaning ligger i detta för oss blivande lärare.

En händelse från min skolgång

Jag hade en riktigt bra lärare på lågstadiet hon hette Gunilla. När det sedan var dags för min klass att börja fyran och komma upp på mellanstadiet följde hon med oss. Gunilla hade normalt bara lågstadieelever men hon tyckte så bra om vår klass att hon följde med. Det har betytt mycket för mig och hon är den största anledningen till att jag själv vill bli lärare. Från min tid på den skolan har jag massor med bra minnen. Ett speciellt minne är hur jag och min bästa vän satt kvar varje fredag med Gunilla och väntade medan hon rättade våra glosor. Varje vecka hade vi engelska glosor och ett geografiprov och det var en stor grej för oss. Vi ville alltid ha alla rätt, det var därför vi satt kvar och väntade på svaren varje fredag. Hon lärde oss verkligen att vilja prestera och det gjorde vi också.

Det var Gunilla som gav mig min motivation till att plugga, hon lärde mig hur och ”förlöste” kunskapen som jag redan hade, hur jag skulle lära mig själv. Jag tycker det kan liknas vid kognitivismens sätt att se på lärande, hon lärde mig att lära mig själv. Det har jag användning av än idag och det har gett mig massor.

Grammatiken finns inom oss

Jag har valt ett moment som kommit lite då och då under min utbildning. Jag pratar om grammatik. Eftersom vi läste det i höstas så tar jag den situationen, då den ligger närmast i minnet. Grammatikundervisning bedrivs på ett behavioristiskt lärande sätt, men även ett kognitivistiskt. Ni kommer att förstå vad jag menar. För att lära oss grammatiken från början ses vi ofta som ett tomt blad, vi blir inmatade information och det upprepas och repeteras i det oändliga. Om vi upprepar allt nog många gånger så minskat risken för glömska och det fastnar tillslut. Belöningen för allt slit kommer på tentamen då man har nött in allt så pass bra att du klarat provet. Belöningen kan också vara att du skapat dig en förståelse och du upplever det inte alls så svårt. Grammatik är något som för de flesta kommer upp under flera tillfällen i skolan. Jag hade grammatikundervisning i mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och nu även på universitetet.
Våran lärare påpekade ofta att grammatiken finns inom oss och att vi bara behövde stimuleras så mycket att det kom fram. Han menade på något vis att hans jobb var att förlösa kunskapen som finns inom oss. Jag förstår vad han menar med att grammatiken finns inom oss, ofta hör vi om något låter fel, det har finns inom oss, kanske är det pågrund av våra tidigare erfarenheter. Att vi har kunskapen inom oss är iallafall ett kognitivistiskt synsätt.