"Den lärande människan" av grupp3

I grupp 3 arbetar vi med den obligatoriska litteraturen.

Hur var uppgiften formulerad?

Läs sin 7-81 i "Den lärande människan" av Thomas Johansson. Skriv ner eller memorera centrala koncept och frågor. Vi träffar och diskuterar vad vi läst. Vi kopplar till läroplan.

Hur arbetade ni med uppgiften i er grupp?

Vi har läst hemma och antecknat och funderat på vad vi har läst, i "Den lärande människan". Tillsammans har vi muntligt repeterat de centrala delarna, så att alla har förstått. Vi har pratat om vad vi tyckte om boken och vad vi har lärt oss av den.

Vad lärde ni er genom att arbeta med uppgiften? 

Om författaren: Johansson tycks utgå från ett socialisationsinriktat sätt att se på lärandet och lyfter fram Vygotskijs tankar om samhällets och historiens betydelse för barns utveckling men kritiserar även Vygotskij i att hans teorier tar utgångspunkt i att människan socialiseras in, istället för att ifrågasätta samhällets värderingar. På liknande sätt beskrivs andra forskare/teoretiker för att få fram frågeställningar som har med utveckling, socialisation och lärande att göra. Författarens inspiration är (bland annat) Knud Illeris, en dansk vetenskapsman och professor i livslångt lärande. Författaren verkar också i en annan diskurs än Vygotskij och Erikson, Vygotskij som i det sovjetiska samhället bara kunde beskriva hur människor socialiserades in i samhället, inte att de hade egna individuella behov eller skulle finna en egen särart, och Erikson som levde i ett samhälle som hade en betydligt snävare syn på familjebildning, kvinnligt-manligt och könsöverskridande identiteter än vad vår läroplan ger uttryck för. 

Om skolan idag: I boken påstås att de flesta som tillämpar någon form av lärandeteori på sin undervisning utgår ifrån någon form av stadieteori. Man har också sett att Vygotskij lämnat ett stort avtryck i undervisningen på så vis att man ser förskola och skola som viktiga för att de fostrar barnen in i samhället, till goda samhällsmedborgare.

Om dagens forskning i lärande: forskningen har numera svårt att ta avstamp i gamla stadieteorier och sociala struktur-teorier, därför att de är genomsyrade av västerländskt imerialistiskt tänkande som inte längre är relevant eller sovjetiskt samhällsbygge. Modern forskning söker nya grepp, och det blir enligt författaren, spännande att se vad man hittar.

Utvecklingsteorier:
1. Den kulturhistoriska skolan, som företräds av Vygotskij. Utvecklingen måste förstås i relation till ett specifikt samhälles utveckling och historia. Människan skall studeras som social varelse eftersom hon är social i sin karaktär. Språket är centralt och framträder starkt i denna teori och utvecklas i samverkan med sin omgivning och i socialt samspel med andra människor. Proxiamala utvecklingszonen är ett centralt begrepp.
2. Psykosocial/analytisk teoribildning. Företräds i boken av Erik H Erikson. Han utvecklar Freuds beskrivning av barns psykosexuella utveckling med tillhörande kriser och eventuella olösta konflikter. Sådana påfrestningar följer med och präglar livscykelns alla fraser. Tydliga stadieteorier. Kritiseras för att den saknar skärpa, stringens och mätbarhet och vara alltför präglad av den amerikanska livsstilen i sina beskrivningar samt att han har en alltför snäv och traditionell syn på livsstil, familj, könstillhörighet och homosexualitet.
3. Socialekologiskt perspektiv. Företräds av Bruner och Bronfenbrenner. Ordet ekologi används i betydelsen att olika system samverkar - i barnets fall exempelvis familj, skola och samhälle i stort.

Viktiga personer: 

 

John Dewey. Amerikans filosof. Pedagogisk pragmatiker 

Sigmund Freud. Österikisk psykolog. Beskrev psykoanalys och barns utveckling i olika faser.

Jean Piaget. Schweizisk barnpsykolog. Presenterade en klassisk stadieteori om barns utveckling och lärande. Han ansåg att barnens utveckling gav möjligheter till ny inlärning, inte tvärt om. 

Lev Vygoskij. Sovjetisk utvecklingspsykolog. Studerade hur förskolorna och skolorna fostrade barnen till goda sovjetmedborgare. Han förkastar Freuds ide att barn är egocentrerade när de föds, utan ser hela barnets uppväxt som en strävan in i sociala sammanhang. Han beskriver hur barnet utvecklas genom att lära av människor omkring sig. Han myntade begreppet "den proximala utvecklingszonen" vilket innebär att det barnet kan göra med lite hjälp av en vuxen är det som man snart klarar av alldels själv, och på så vis utvecklas man som människa. Dvs inlärning ger nya utvecklingsmöjligheter. Karl Marx är en naturlig förebild. Språket beskrivs som en central del i lärandet.

Erik H Erikson. Socialantropolog från Europa men flyttade till USA. Vidareutvecklade en psykosocial/analytisk teoribildning.

Jerome Bruner och Urie Bronfenbrenner är två socialekologer/antropologer som oberoende av varandra arbetat vidare på Piagets utvecklings-stadie-teori.

Jean Lave, amerikanska och Etienne Wenger Schweizare. Använder begreppet praxiskollektiv. Allt lärande är situerat och man använder redskap som medierar handlingen.

Maurice Merleau-Ponty. Fransk fenomenologiskt inriktad filosof. Använde begreppet "livsvärld".

Michel Foucault studerar hur makten reproduceras i samhällskroppen. Han har studerat till exempel fängelser och psykiatri. Andra har tagit fasta på vad han kommit fram till och studerat skolan på liknande sätt. Han pratar mycket om "diskurs". Man kan studera genusfrågor och governmentality på liknande sätt.

Kopplingar till läroplan:
I läroplanens allämna del noterar vi att läroplanens diskurs beskrivs först av allt, dvs vilken typ av samhälle som läroplan verkar för, och verkar i: "Skolväsendet vilar på demokratins grund. ... Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta och förmedla. ... Skolans uppgift är att låta varje enskild individ finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. ... Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling."

I läroplan hittar vi också många drag från teorierna som vi läst om. Läroplanscitatet "Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utveckar yrkes- och samhällslivet" kunde ha varit klippt direkt ur Vygotskijs anteckningsbok. Vi läser vidare att "Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling och successivt får fler och större självständiga uppgifter" och känner igen språkets betydelse som verktyg för att lära sig, från alla som har arbetat inom det sociokulturella spektrat av teorier: Vygotskij, Bruner, Brionfenbrenner med flera. Den successiva utökningen av uppgifterna är den enda flört med stadieteorier vi hittar i läroplan! Mycket i läroplan handlar om respekt och demokrati, men vi hittar även en beskrivning av hur hem, skola, universitet och yrkesliv ska samarbeta, vilket går hand i hand med socialekologin. I läroplan för matematik hittar vi beskrivning av verktyg som medierar lärandet: Man ska lösa problem med hjälp av digitala medier och verktyg. Andra verktyg som medierar lärandet beskrivs i läroplan för exempelvis dans och musik.

Stötte ni på några hinder i arbetet? Ja: Boken "Den lärande människan" tar för givet att vi redan är väl bekanta med Freud, Dewey och Piaget. Boken förklarar dessutom inte nya (för oss nya) ord och begrepp som den använder.