måndag 11 februari 2013

sammanfattning av lärandeteorier


Grupp 2 (eller vad vi nu hette) - sammanfattning av lärandeteorier

Vi har som syfte att formulera de lärandeteorier som är mest tillämpade i svensk undervisning. De lärandeteorier vi valt är behaviorismen, kognetivismen, den sociokulturella teorin och fenomenologin. För att besvara vår frågeställning har vi använt oss av Den lärande människan, Kobran, Nallen och majjen och redan förvärvade kunskaper av oss i gruppen. I vårt arbete har fokus legat på att sammanfatta de fyra teorierna med fokus på vad de har att säga om lärande. I vår arbetsprocess delade vi först upp teorierna och skrev var sin del för att senare diskutera och eventuellt redigera texterna. Viktigt att poängtera är att alla dessa fyra teorier fortfarande ligger till grund för hur lärandesituationerna är konstruerade. Tillexempel så finner man behaviorismen i dagens skola med målformuleringar och även att lärare har ambi­tionen att nå dessa mål genom att ”bryta ned lärandet”.

Människosynen man utgår ifrån i behavioristisk lärandeteori är att människan reagerar på stimuli genom specifik respons. Detta samband är helt mekaniskt, utan vare sig tänkande eller reflektion. Och människan blir summan av erfarenheter som denne fått och som medfört att denne byggt upp en mängd respons på omvärldens signaler. Från början är vi helt tomma, ett blankt blad, för att sedan fyllas med information. Erfarenheten skapas genom stimuli och respons. Synen på lärande är atomiskt, där kunskapen består av flera delar som binds samman. Fysiska och språkliga beteenden skapas i små steg och byggs upp mot större komplexitet, större beteenden. Det här fungerar även omvänt enligt behavioristerna. Större beteenden kan brytas ner i enskilda beståndsdelar. Helheten blir summan av delarna. Man menar att lärande bör läras ut genom systematiskt uppbyggda drillövningar, som tar den lärande från det enkla till det komplexa. Repetition förstärker kopplingen mellan stimulus och respons och detta motverkar glömska, utläckning enligt behavioristerna. Kunskapen ska vara objektiv, observerbar och byggas upp samt befästas genom drill och övning. 


Centrala begrepp inom den sociokulturella teorin är redskap/verktyg och dessa syftar ofta till språket. En grundtanke inom teorin är att människan använder sig av kulturella redskap i jakten på kunskap. Några punkter om teorin är:
·                         Lärande äger rum hela tiden, och i sociala sammanhang
·                         Människan är inte individuell, utan är en del av samhället
·                         Man lär sig av andra
·                         Språket är det viktigaste kulturella redskapet
·                         Först lär sig människan, sedan utvecklas hon
Inom fenomenologin förklaras inte människors upplevelser/erfarenheter genom klassiska psykologiska orsaksförklaringar. Upplevelserna studeras heller inte utifrån sin sociala utformning i enighet med sociologins normer. Världen är platsen där våra liv utspelar sig och utgör inte något objekt. Via vår perception upplever vi världen som också är utgångspunkt för att kunna beskriva och fånga densamma. Människan beskrivs därmed likt en situerad varelse konstituerad som upplevare av livsvärlden. Inom vetenskapen försöker man placera varat, erfarenheterna och upplevelserna som ett fundament än ett objekt för studier och observationer. Upplevelserna av livsvärlden, dess kvalitet, vikten av att inhämta detta otolkade material som fenomenografin bygger på. Översiktligt granskat finns stora likheter mellan det sociokulturella perspektivet och fenomenologi. Lärande som en erfarenhetsbaserad situerad och aktiv process är bara några av likheterna mellan de båda perspektiven. Dessutom cementeras kroppen i vardagsvärlden. Fenomenologin är väl anpassat för beskrivning av processuella skeenden i livet tex lärande kriser eller andra förändringar.

Företrädare för kognetivismen sa att kognetivismen var ett informationsprocesserande system med en uppsättning där man lagrar information som man sedan kan användas vid behov. Kognetivismen kännetecknas av att:
·         Vi är lärande människor
·         Vi får kunskap från erfarenheter när vi bearbetar dem inom oss
·         Kunskapen vi bär på finns inom oss men den måste förlösas av erfarenheter det kallas maieutik
·         Vi är rationella varelser
·         Fokus ligger på tänkandet och förnuftet
·         Vi skapar aktivt kunskap
·         Barnaperspektivet à Låt de söka erfarenhet
·         Vi är självständiga människor
SSlut.

13 kommentarer:

  1. Tjena Jonatan!

    Här är en intressant tanke som jag funderade litegrann på för ett tag sedan: Om man bara har blivit uppfostrad enligt den behavioristiska metoden, kan man då bli riktigt duktig på någonting?

    SvaraRadera
  2. Hej! Bra förklaring av de olika sätten att se på lärande. Igår var jag på en lektion i ledarskap för lärare, och läraren där delade in synen på lärande på ett annat sätt än vi har lärt oss: lärarstyrt lärande, elevstyrt lärande samt något mittemellan. Behaviorism är förståss det lärarstyrda, men det elevstyrda kallade hon för humanistisk psykologi. I detta ingick kognitivism och konstruktivism, där eleven själv ska ta till sig det erbjudna materialet och foga sina nya kunskaper till sina gamla erfarneheter, och själv ansvarar för sitt lärande. Det som finns någonstans däremellan kallade hon ekologisk psykologi, och där återfinns bland annat sociokulturella perspektivet, där samarbetet mellan eleverna och elev-lärare står i centrum för lärandet. Spontant känns det jobbigt med en ny indlening av lärandeteorier, men det kanske inte är så tokigt trots allt, att få ännu ett perspektiv på hur man kan dela in de olika ståndpunkterna.

    SvaraRadera
  3. Till Per-Jonas: Ja man kan lära sig och bli riktigt duktig även om man blivit uppfostrad enligt den behavioristiska metoden, det är jag övertygad om. Just för att den handlar om uppfostring, precis som du antyder, och inte om lärande! :) Den handlar om att forma ett beteende genom belöning och bestraffning. Men belöningen kan bestå i beröm, och bestraffningen kan bestå i avsaknad av beröm och eventuellt en tillsägelse. Behaviorism måste inte vara godis/smäll på fingrarna. Alla är väl överens om att det är bra att ge beröm för en god elevprestation?! Jag ser behaviorismen som särskilt användbar när det gäller att nå ut med god studieteknik till eleverna: de ska veta hur de ska göra när de kommer hem och har läxa. Och detta handlar ju om att forma ett beteende. Sedan vad eleven faktisk lär sig när den öppnar boken därhemma, med eller utan studiekamrat, det kan nog inte behaviorismen bidra med särskilt mycket, för behaviorismen säger inget om HUR materialet går in i huvet på eleven. Det är så kallad black box. Jag ser det som att behaviorismen beskriver hur man hjälper elever att tillägna sig god studieteknik, och sociokulturella perspektivet, kognitivismen och konstruktivismen intresserar sig för en annan sak, dvs HUR går det till när eleven faktiskt lär sig. Jag kan också tycka att beskrivningen av vad man kan lära sig med hjälp av behaviorism går att dra mycket längre, för det finns inget som utesluter att man lär ut samarbetslärande med hjälp av behaviorism: man uppmuntrar elever när man ser att de arbetar fint tillsammans, man ger beröm när de gör det de ska, och man ger tillsägelser till elever som ägnar sig åt annat, tex spelar dataspel när de egentligen ska förklara coloumbs lag för varandra. I små steg introducerar man dem till samarbetslärande, tills de kan tekniken riktigt bra. Det är väl också behaviorism?!

    SvaraRadera
  4. Lysande idéer om hur man kan använda sig av behaviorismen...För jag antar, precis som du, att det faktiskt går att träna eleverna till samarbete med hjälp av behaviorismen...Det gäller att förstärka beteende som är lämpligt för grupparbeten osv. Jag håller också med dig om att den går att använda när man skall lära sig studieteknik...Och svaret på min fråga är självklart "ja"...man kan bli duktig på olika saker även om man helt är uppfostrad enligt behavioristiska metoder. Man kan säkert bli både tennisproffs och professor och mycket annat, men samtidigt som man kan bli mycket bra på något så kan man vara urusel på andra saker (som man aldrig gjort tidigare). I alla fall är det så jag tolkar det här med behaviorismen.

    Anledningen till att jag ställde frågan är egentligen att jag ville ge ett belysande exempel som samtidigt är lite roligt...Men nu fick jag två superbra reflektioner på köpet...Tack för det!

    I alla fall är mitt exempel hämtat från ett avsnitt av Sherlock Holmes, som gick i mitten på 80 talet och tidigt 90 tal...(med Jeremy Brett i huvudrollen): Dr. Watson berättar för sitt sällskap om när han första gången träffade den berömda detektiven. En i sällskapet frågar om Holmes kan någonting om blommor...Dr. Watson svarar: "Han kan allt det går att kunna om gifter...Men han kan ingenting om trädgårdsskötsel". Vidare säger han: ..."När jag först träffade Holmes så var han omedveten om att jorden kretsade kring solen...Om jorden kretsade kring solen eller om den kretsade kring månen spelade ingen roll för hans arbete...".

    Tycker i alla fall jag är ett bra exempel på det här med behaviorismen...

    SvaraRadera
  5. Äsch då, jag som hade hoppats bli emotsagd ;). Men hur kopplar du Sherlock Holmes utbildning till behaviorism? Det är väl knappast någon som bestraffat honom när han ville läras sig om himlakroppar/trädgårdsskötsel, eller belönat honom när han kunde saker om gifter?

    SvaraRadera
  6. Man kan ju ej prata om "extern" bestraffning (det vill säga att den är någon annan person som belönat/ bestraffat honom) i fallet med Sherlock Holmes...för honom är ju själva belöningen arbetet i sig, det vill säga att lyckas med ett fall... Bestraffning kanske man kan tala om när han stöter på svårigheter och det tar lång tid att lösa ett fall. Det var nog snarare så jag menade...man kanske kan kalla det att han bestraffar/ belönar sig själv.

    SvaraRadera
  7. man kanske skulle kunna säga att han bestraffar sig själv när han hoppar över att äta och sova (när han inte lyckas lösa ett fall)...denna negativa förstärkning leder honom att tänka i nya banor (så att han ändå till slut lyckas lösa fallet i fråga). När det gäller belöning så kan man väl säga att framgång föder framgång..denna positiva förstärkning gör honom ivrig att ta sig an nya fall.

    Man kanske också skulle kunna säga att både positiv och negativ förstärkning faktiskt leder till ett "önskat beteende" både från hans egen synvinkel och från andra människors synvinkel, eftersom ett "oönskat beteende" i fallet med Sherlock Holmes hade varit att ge upp.

    SvaraRadera
  8. sedan kanske jag skulle nämna att exemplet inte har något med Holmes skolgång att göra, utan snarare hans arbete...och vidare att exemplet bara illustrerar det faktum att: lika stor kunskap man kan ha inom vissa områden, lika stor okunskap kan man ha inom andra områden...vilket naturligtvis har att göra med att han är så extremt "specialiserad" på att bara göra en sak...vilket i sin tur kan bero på att han hela tiden fått positiv förstärkning.

    SvaraRadera
  9. Nja, behavioristerna såg människorna som ett vitt ark innan de utsattes för _omvärdens_ stimuli. Men visst, man kanske kan dressera sig själv också. Men jag tror egentligen att de andra teorierna är viktigare för oss, alltså de som har stöd i läroplan.

    SvaraRadera
  10. ok, du har säkert rätt...det var ett tag sedan jag läste kurslitteraturen så jag kommer inte ihåg allt, så att säga. Det kan i vilket fall som helst tjäna som ett bra exempel på specialiseringens nackdelar. Huruvida stimuli skall vara "extern" eller "intern" (enligt den behavioristiska teorin) kan jag ej svara på...men det står säkert i kurslitteraturen...

    SvaraRadera
  11. vid närmare eftertanke så hänger allt på hur man "definierar" extern bestraffning. När det gäller belöning så gäller ju för Sherlock holmes att den först var extern (det vill säga det var andra människor som belönade honom) men senare övergick den förmodligen till att bli både intern och extern...Bestraffning är svårare att prata om när det gäller Sherlock Holmes. Detta eftersom han alltid lyckades med sina åtaganden. Man kan dock säga att bestraffningen, till viss del, var extern...Allt hänger ju på hur man definierar bestraffning. I Holmes fall så var folks blickar och allmänhetens grusade förhoppningar (till följd av att det tog honom lång tid att lösa vissa av sina fall) bestraffning nog...Så det går faktiskt (till viss del) att prata om extern bestraffning. Så då gäller teorin även i detta fall...men det bör påpekas att allt hänger på hur man definierar saker och ting. Detta är naturligtvis viktigt att tänka på när det gäller all kunskap och vetenskap...

    SvaraRadera
  12. Tipsextra: om du läser inlägget som vi kommenterar så har du en kort och bra sammanfattning av behaviorism. Det var lite knepigt avstavat, men om man kopierar texten och klistrar in i en texteditor så går det bra att läsa. :)

    SvaraRadera
  13. ok, tack för tipset...det intressanta är ju egentligen inte att ha rätt eller fel (eftersom allt hänger på hur man väljer att definiera ett givet begrepp). Det intressanta är istället hur vi båda bidrar till vår egen kunskapsutveckling och kunskapsfördjupning genom att föra dessa resonemang. Detta är en av fördelarna med denna diskussionsform...man kan vidareutveckla sina tankar genom att skriva ned dem och samtidigt återkomma med tankar som man kommer på långt senare.

    SvaraRadera