Studiegruppsuppgift 2 (grupp 1 Luleå)

Vår ursprungliga frågeställning var: vilka teorier finns det om lärande?

För att svara på denna fråga så träffades vi och diskuterade innehållet i boken "Den lärande människan".

Vi tyckte att boken var bra men att den inte gick tillräckligt på djupet. Den var väldigt översiktlig.

Själva innehållet:

"Den kulturhistoriska skolan":
Denna teori växte fram i Sovjetunionen på 1920 talet. Teorin ägnade sig i stor utsträckning åt barns utveckling (pedologi). Dessa sovjetiska teoretiker skiljer sig från den västerländska psykologin. Man menar att människans utveckling måste förstås i relation till ett specifikt samhälles utveckling och historia. Det är en socialpsykologisk teori om hur relationen mellan människa och samhälle utvecklas och förändras. Snarare än att utgå från drifter, omedvetna krafter, mognad samt andra drivkrafter så ser man till hur historia och samhälle formar människan.

"Identitetens arkitekt":
Eriksons stadieteori sträcker sig från individens födsel fram till livets slut. Människans liv delas in i åtta faser. Han tar sina utgångspunkter i organismens biologiska och successiva utveckling. Erikson ser utvecklingen som lagbunden, dock socialt påverkbar. I de tidiga stadierna betonas den psykosexuella utvecklingen. De psykosociala aspekterna tar dock över mer och mer när vi rör oss mot ungdomstiden. Tonvikten i den psykosexuella utvecklingen ligger på barnets omedvetna drifter och föreställningar. Den psykosociala utvecklingen handlar i hög grad om en anpassning till samhällets krav på individens förmågor, mognad samt växande självständighet.

"Socialekologi och kulturpsykologi".
Två närliggande och besläktade teoretiker behandlas i detta kapitel. Det finns starka paralleller i dessa teoretikers sätt att förhålla sig till lärande.

Jerome Bruners teori utgår ifrån ett evolutionistiskt perspektiv.  Han kompletterar detta med uppfattningar om kulturens inverkan på utvecklingsprocesserna. Människan formas och utvecklas i  och genom kulturen.

Urie Bronfenbrenners teori har många paralleller till Bruners. Dock kan man säga att han på ett tydligare sätt utgår ifrån ett sociologistiskt och antropologiskt inspirerad systemteori. Han menar att utvecklingen hela tiden sker i relation till ett antal sociala system. Barnet utvecklas i relation till sin närmiljö. Denna i sin tur påverkas av de institutionella miljöer som barnet rör sig inom. Dessa påverkas vidare av det samhällssystem som omgärdar hela processen. Genom att successivt lära sig hur dessa system fungerar och påverkar individen så äger utveckling rum. Denna teori försöker, genom en uppdelning i olika nivåer, fånga hur människor påverkas av att ingå i en rad alltmer abstrakta system.

"Sociokulturell teori":
Termer som "redskap" och "verktyg" intar här en central roll. Människan använder sig av kulturella redskap och handlingar är medierade, det vill säga vi kommunicerar med hjälp av och via olika redskap. Det behöver inte handla om faktiska materiella redskap, utan också språket är ett verktyg. Handlingar och kommunikation är ett uttryck för hur aktiva aktörer handlar inom ramen för vissa sociala och kulturella sammanhang. Enligt denna teori baseras inte lärandet på kognitiva, underliggande och inre strukturer. Lärandet äger rum i sociala sammanhang och i socialt samspel.

"Praxiskollektiv och lärande":
Detta kapitel tar upp två stycken teoretiker. De utvecklar det sociokulturella perspektivet och närmar sig sociologins sätt att se på kultur samt relationen samhälle/kultur. Båda tar sin utgångspunkt i en detaljerad beskrivning av uppbyggnaden av mästare/lärlingssystemet. Centralt är att denna process inte enbart handlar om att lära sig hur man hanterar tingen. Det handlar också om en socialisationsprocess. Man blir medlem i en specifik grupp. En bärande tanke hos båda dessa teoretiker är att lärandet alltid äger rum i situerade och kollektiva sammanhang.

"Fenomenologi":
Att avgränsa fenomenologin är relativt svårt. Man vill fånga människors upplevelser utan att filtrera dessa genom psykologiska eller sociologiska orsaksförklaringar. Människan måste placeras i tid och rum. Människan är en situerad varelse, ej generaliserbar.

"Disciplinering och lärande":
Michel Foucalt analyserar hur makten reproduceras och gestaltas i skolan. Diskursbegreppet är centralt i hans tänkande. För att kunna analysera hur makten gestaltar sig och reproduceras, så måste vi analysera skolans arkitektur, klassrummet, läroböcker samt metoder. Den goda pedagogiken definieras utifrån vissa frågeställningar och diskurser. Utvecklingspsykologin spelar här en central roll. Lärare utvecklar metoder och redskap. Dessa används för att lära och disciplinera barnet.

"Språk, koder och klass":
Basil Bernstein studerar modernitet och individualiseringens konsekvenser. Lärandet ses som en process, något föränderligt. Den präglas av samhälls och produktionsförhållanden. Klass intar en central roll i Bernsteins teori. Språk, social verklighet och klass samvarierar och skapar olika förutsättningar för kommunikation och lärande. Bernstein har sina rötter i strukturalismen. Han beskriver hur produktionsförhållanden och klasstrukturen även skapar vissa språkliga strukturer i samhället.

"Modernitetsteori och lärande":
Detta handlar om hur kulturella, sociala och subjektiva mönster förändras i det moderna samhället. Även om Thomas Ziehes teori kan tolkas som en generell modernitetsteori, så präglas han också starkt av frågor om ungdomskultur, samt skolan och lärande.

"Kritisk pedagogik":
John Dewey diskuterar skolans roll i ett demokratiskt samhälle. Amerikansk kritisk pedagogik tar avstånd från den klassiska strukturalistiska tolkningsmodellen. Inom strukturalismen tenderar man att analysera mer generella maktmönster i samhället. Man lämnar således inte många öppningar för motstånd och förändring. Den kritiska pedagogikens fokus, däremot, är att lokalisera och lyfta fram de möjligheter som finns för olika aktörer att motverka förtryck och underordning.

"Normkritik och makt":
Man vill synliggöra förtryck och kritisk granska samhällsnormer. Man har sina rötter i ett feministiskt tänkande om kön, sexualitet och normer. Diskussionen rör sig ofta på en teoretisk nivå. Man berör och utvecklar frågor om hur kön görs, hur vi kan se på sociala konstruktioner av kön samt hur vi kan formulera en teori om kropp, vara och kön. Man har även inom detta perspektiv ofta en ambition att utveckla pedagogiskt material och kunskaper om hur man kan arbeta normkritiskt i skolan.