HUR VAR UPPGIFTEN FORMULERAD?
Var och en har läst Vygotskij i praktiken och vi har delat upp innehållet så att vi redovisar varsin del muntligt (eller skriftligt i förväg för den som inte kan närvara fysiskt på träffen), vi berättar för varandra och pratar om det vi har läst. Vi kopplar till läroplan. Vi läste även slutet på Uppskattningens kraft, som vi läst fram till sig 96 sedan förut.
HUR ARBETADE NI MED UPPGIFTEN I ER GRUPP?
Vi arbetade precis som det var tänkt! Dock tyckte vi inte att vi hade så stor nytta av slutet på uppskattningens kraft just nu, utan det är mer råd som man kan komma tillbaka till när man arbetat ett tag som lärare. Därför skrev vi ingen sammanfattning av kapitel 4 och 5 i uppskattningens kraft.
VAD LÄRDE NI ER GENOM ATT ARBETA MED UPPGIFTEN?
Boken handlar om lärande som sociokulturell historisk praxis. Aktiviteten är central och uttrycks med de här centrala begreppen:
- Sociala = man lär sig först med andra det man sedan kan göra själv.
- Medierande = mellan oss och världen finns medierande artefakter. Utan fingerräkning ingen huvudräkning.
- Situerade = Människors aktiviteter är alltid situerade, dvs de äger rum på en viss tid och plats.
- Kreativa = Människor kan inte bara nyttja relationer, hjälpmedel och situationer, vi kan också omskapa dem på ett kreativt sätt.
En del forskare tror att människor är oskrivna blad när de föds. Andra menar att det är som ett litet frö med inneboende kraft som måste tas om hand för att växa. Vygotskij menar att människan är social från början och att människan är kultur och kultur är människa.
Det finns ingen kulturbefriad intelligens. I en värld utan böcker uppstår ingen läsfärdighet och i en värld utan talande människor lär sig ingen att tala.
Rummet är viktigt. Vi får alltid en viss känsla när vi kliver in i ett rum. En del rum är bra för lärande andra är det inte. Här är en användbar checklista för klassrum:
- interaktioner - vilka samspel är möjliga i rummet
- aktivitet - om rummet inspirerar till aktivitet
- artefakter - vilka verktyg är tillgängliga för barnet
- utvecklingshopp - om det finns en förväntan om utveckling i rummet
- kreativitet - barns möjligheter att förändra saker i rummet. Rummet ska inte vara "färdigt" utan erbjuda möjlighet för barnens innovationer.
Det viktiga är inte vad som finns i varje rum, utan vad som barnen har tillgång till!
All utveckling uppenbarar sig två gånger, först på en social nivå, som en mellanmänsklig aktivitet, sedan som tankearbete inom individen. Man för ett inre samtal med sig själv.
OLIKA RUM FÖR OLIKA AKTIVITET
Man kan fråga sina elever, tex med hjälp av en enkät, var de föredrar att vistas när de tänker (inre tankearbete).
Om olika rum: tex kan man vara utomhus, i naturen. Att sitta i ring är bra, för då ser alla varandra. Då kan de berätta saker för varandra och lära av varandra.
Två bord kan vändas mot varandra så barn uppmuntras till dialog. De kan sitta mittemot eller vid sidan av varandra. Ett annat rum för dialog är bra för utvecklingssamtal med eller utan föräldrar, och där kan det vara sköna stolar eller fåtöljer och ett lite mindre bord.
Man behöver också rum för enskilt tankearbete där barnet kan föra en tyst dialog med sig själv. Det kan vara hemma eller på biblioteket eller någon annanstans där eleverna trivs. Läraren ska vara tydlig med att instruera eleverna att man gör olika saker i olika rum, så rummet för tyst tankearbete inte blir stojigt.
Verktygen är bra när man gör saker, tex gör matte, tecknen är bra när man tänker, tex när man ska förstå matematik. Verktygsrummet är viktigt, det är som ett laboratorium. Genom verktygen blir barnen kroppsligt förtrogen med ett kunskapsområde. Verktyg kan också vara en ingång till att komma igång med en läraktivitet, därför behövs ett verktygsrum/lab.
Vi behöver också ett rum för utställning, eftersom barnen ofta har en kreativa produktion som de vill visa upp för resten av skolan och föräldrarna. Det är bra när aktiviteterna leder till någonting.
Perspektivrum kallas det rum där man möter experterna. Det är lite som Skalmans verkstad, där det är lite speciellt att få komma, och barnet behöver inte förstå eller kunna använda allt som finns där, utan det är mer som ett exklusivt möte med saker man har kvar att lära sig om. Man ska också uppmuntra barnen att göra kopplingar mellan det de lär sig i ämnena och naturen.
SOCIAL KOMPETENS
Social kompetens är grundläggande för mänskligheten, och de små barnen är enligt Vygotskij socialt kompetenta redan från början. Det är därför viktigt att inte bara undervisa barnen hur de ska bete sig utan vi ska leva som vi lär och vara goda förbilder. Intellektet finns i samspelet med andra. Samspel grundlägger intellekt. Det är genom faktiska samspel som barnet kommer i kontakt med det som går att veta. Det är därför som språket är så viktigt.
Barnet pratar innan det kan prata. Mamma och pappa bjuder ju ögonblickligen det lilla barnet till sig och pratar med det lilla barnet som ännu inte kan prata. Barnet blir från dag ett medlem i föreningen för oss som pratar. Föräldrarna pratar inte för att lära barnet prata, utan för att det är meningsfullt för föräldrarna. Barnet blir fullvärdig deltagare i en aktivitet där man pratar. Barnet immiterar det som är på tur att läras in.
Det enkla möter det svåra. Barnet möter gång på gång sånt som är långt över dess förmåga men gör vad de inte kan, men kan då likafullt. Man ska därför inte vara rädd att bjuda in barnet till abstrakta resonemang, för barnet kan utveckla tanken på sin egen nivå.
Delaktighet och dialog är viktig. Framgångsrika elever befinner sig i dialog med sina lärare medan mindre framgångsrika ofta känner sig ignorerade.
VERKTYG
Vi är som människor både verktygsanvändare och kreativa verktygsmakare. Subjekt, objekt och verktyg är den enhet som är människan. Människor använder verktyg/artefakter hela tiden. Verktygen/artefakterna är djupt integrerade inom människan. Verktygen är tecken – tecken alla de ord, bilder och symboler, diagram, kartor, noter, gester, former, figurer – som föreställer något. Människan har förmåga att hantera det verkliga och det symboliserande. Detta bildar vårt samhälle och vår kultur. Vår kultur sitter i bakhuvudet – den strukturerar människan. Den påverkar vårt handlande och vårt tänkande. Kulturen omvandlas successivt genom människors kreativitet.
Fusklappar – om detta så menar Vygotskij att fusk som är en yttre aktivitet – är en källa till inre kunskaper (inre process). Många vuxna tycker att man inte skall uppmuntra att använda ”genvägar till lärande”. Men enligt författaren så är ”fusklappar” är verktyg som hjälper människan (yttre hjälpmedel). Hjälpsamma fusklappar är, ramsor, rim, pennor, papper, anteckningar, böcker, miniräknare, lexikon. Barn måste lära sig använda hjälpmedel – hur de nyttjas och att de skall nyttja dem.
Den digitala informations och kommunikationsteknologin är mycket positivt menar författaren. Datorn en ”fusklapp” som visat sig vara mycket användbar för att den har så varierande sätt för lärandet. All tid barn använder framför datorn ger dem hela tiden positiv återkoppling på att deltagande aktivitet kommer före vetande. Datorn tillskriver alla användare kompetens och möjliggör för barn att arbeta med sin lärstil och i sin utvecklingszon, funktionsnivå.
Om kreativitet så menar författaren att lärarna måste uppmuntra kreativitet i skolan. Vuxna är ofta jätterädda för att blanda verklighet och fantasi. Kreativa processer är aktiviteter där människan går bortom givna föreställningar om hur det ska vara. Kreativa processer är processer från början till slut där tankar om en färdig produkt stimulerar en aktivitet – samtidigt – som aktiviteten utvecklar min idé. Läraren bör integrera stegen och inte nödvändigtvis dela upp vad som kommer först och efter.
Portfolioarbetet är ett bra verktyg för lärande. Begrepper portfolio syftar på ett sätt att undervisa så att eleverna med hjälp av sina portföljer lär sig granska, reflektera över och värdera sitt arbete. Portfolion kan vara en mapp, en pärm, en CD-skiva eller ligga i molnet. Strandberg drar paralleller mellan Vygotskijs tankar om brevskrivande där eleven skriver till sig själv, och dagens portfolioarbete.
UTVECKLINGSZONER
Aktuell utvecklingszon är den förmåga ett barn har. Klarar barnet sju uppgifter på egen hand utan att be om hjälp, så är det barnets nuvarande utvecklingszon. Men Vygotskij intresserar sig mer för den kommande (proximala) utvecklingszonen, för det är där lärandet pågår.
Leken hjälper barnet att lära. Vi tar exemplet en stol. En stol är en stol. När barnet är litet är stolen mest där att slå huvet i när man kryper och så kan man suga på den när man kryper förbi och känna hur den smakar. När barnet blir lite större kan det kravla upp på stolen och förstår att den är till för att sitta på. När barnet blir ännu lite större och är van att stolar är något man sitter på så kommer det plötsligt på att lägga omkull stolen och leka bil. Då är stolen en bil. En stol är en stol är en stol är en bil! Man kallar den sak som barnet använder just när det förstår något nytt för en "pivå". Den nya förståelsen kan beskrivas inte bara som en aha-upplevelse, utan även som en ah-aha-haha-upplevelse ! :) Pivån kan också vara ett verktyg i leken, alltså det verktyg som får vara något annat än det är, tex en stol som är en bil.
Stranberg ägnar en halv sida åt barn som har diagnosen uppmärksamhetsstörning, dvs A-et i ADHD (Attention Deficit/Hyperaction Disorder) och menar att man kan behöva hjälpa barnen att komma in i lekar med imaginära låtsasvärldar. Min egen tanke (Karin) är att alla barn helt enkelt inte kan det, och att Vygotskijs tankar är anpassade för sociala barn och att det finns barn med mer eller mindre uttalad autism som är helt ointresserade av låtsasvärldar. För dem är en stol en stol och inget annat, och de är helt nöjda med det. Konstigt nog lär sig många av dem en hel massa saker iallafall, och en del med av dem briljerar inom vissa områden senare i livet. Det känns som en stor miss i hela Vygotskijs resonemang, och man kan därför behöva komplettera undervisningen och inte tro att allt Vygotskij förespråkar är det bästa till alla barn. För alla barn är inte så sociala.
FRÅGOR OCH SVAR I SLUTET AV BOKEN
I slutet av boken finns frågor och svar och funderingar. En av frågorna rör det här med miniräknare, där Strandberg i ett exempel tidigare i boken rekommenderat en flicka att använda telefonens miniräknare att lösa matteuppgifter som egentligen var tänkta att öva huvudräkning. Jag vill komplettera det med en egen erfarenhet nämligen att nuförtiden har man alltid telefonen med sig (och har den slut batteri kan man be att få låna någon annans) och därför är det praktiskt att lära sig nyttja den. När jag gick i skolan skrev man allt på papper, vilket gör att jag bara kan prestera matematik om jag har tillgång till penna och papper, och det är mycket mer sällan man har det med sig. Så jag håller med om att man bör vänja sig vid att använda telefonens miniräknare!
Strandberg får frågan hur han ser på betyg, och han tycker att betyg är helt ok som komplement till muntlig och skriftlig återkoppling, men han betonar att betyg bara är bra om eleven förstår betygskriterierna och ser det som en sporre att försöka leva upp till dem. De ska inte kännas omöjliga att uppnå.
Vygotskijs liv beskrivs översiktlig, om judeförföljelserna (Vygotskij var jude) i Vitryssland under tsartiden, hur han var duktig i skolan och hade tur och kom in på universitetet och fick studera juridik eftersom lärarlinjen inte var öppen för judiska sökanden. Han var med och skapade det som Lenin och Marx ville ha till en utopisk idealstat, som till en början var väldigt öppen för kreativa forskare som Vygotskij, men att järnridån så småningom föll med absurt förtryck stött av den paranoida Stalin och förbud mot hela Vygotskijs lära men då hade han själv redan dött i lunginflammation.
Stranberg får frågan om han vill starta en Vygotskijskola, men han vill hellre påverka hela svenska skolan och läroplanen på en högre nivå. Han får frågan hur en Vygotskijlärare ska vara och i svaret betonar han att samarbetet med de andra lärarna är det allra viktigaste. En Vygotskijlärare är en lärare som tar hjälp av de andra lärarna och samarbetar i arbetslag.
När det gäller kopplingen till läroplan noterar vi att det sociokulturella perspektivet som Strandberg och Vygotskij står för har väldigt stort genomslag i hela läroplan Lgy11.
STÖTTE VI PÅ NÅGRA HINDER I ARBETET?
Det blev lite konstigt att dela upp boken som vi gjorde, för den upprepade sig väldigt mycket, och den som hade (näst) sista kapitlet kunde bara hålla med de andra - det mesta var redan sagt. Allra sista kapitlet var lite annorlunda med historisk tillbakablick, frågor och svar etc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar