Danssalen
Improviserat kroppsligt lärande i ett interaktionellt
sammanhang. Det vi ser är barn som med hjälp av verktyg återskapar något som
läraren tidigare instruerat.
Vi anser att lärandemiljön främjar det aktuella lärandet då
antalet barn är relativt lågt i förhållande till rummets yta. Rummet är fritt
från störande objekt så som exempelvis möbler vilket gör att barnen kan röra
sig obehindrat över golvet, vilket i sin tur kan leda till ökad kreativ
förmåga. De artefakter vi ser barnen använda på bilden är färgglada sjalar som
i just detta fall ska symbolisera löv. Sjalar används mycket inom barndans för
att främja och uppmana till kreativt skapande. För att ytterligare främja
kreativitet och lärande skulle rummet kunna förändras på följande sätt:
- Avlägsna
speglar och balettstänger
- Ändra
stämningen i rummet t.ex. genom att sätta in en ljuspelare med möjlighet att
byta ljusfilter (färg)
- Måla väggarna i konkreta eller abstrakta
mönster
Den idealiska danssalen är ett tomt icke dömande rum där barnen
i det här fallet får utrymme att interagera med varandra och med läraren. Det
ger också utrymme för skapande och kreativitet i det egna rummet.
Kårhuset
Som Vygotskij säger i sin psykosociala teori så utvecklar vi
vårat tänkande och lärande genom social interaktion. Detta är en yttre
aktivitet som pågår naturligt i läranderummet på bilden. Denna miljö är
anpassad främst för lärande som är kopplat till samtal och dialog. Här lämpar
det sig inte att använda sig av de kognitivistiska eller behavioristiska
teorierna då miljön är för bullrig för eget repetitivt arbete. Att ersätta
soffgrupperna med fyrkantiga eller runda bord är något som skulle öka
koncentrationen och delaktighet i en diskussion. Även att ha tillgång till portabla
skiljeväggar för att vid behov kunna avskärma sin diskussion skulle kunna vara
önskvärt. Atmosfären i lärandemiljön uppmanar till samtal och dialog då rummet
är öppet, högt i tak och har många naturliga ljuskällor. Vi upplever miljön och
samspelet mellan människor som vänligt och öppensinnat.
Black box
Vi upplever den här lärandemiljön som behavioristisk då vi ofta
lär oss om normer och regler för hur man beter sig på en scen. Denna kunskap är
inget vi får via samtal och dialog utan överförs muntligt från en ”mästare”
till ”lärlingar”. Det finns dock vissa aspekter av sceniskt lärande som vi
förvärvar genom samarbete med andra. Kunskapen i det här fallet behandlar hur
vi beter oss på scen, hur vi förhåller oss till scenutrymme samt hur vi
projicerar uttryck och känsla med fokus mot den förväntande publiken. I just
det här fallet är publiken situerad framför scenen i en trappformation. Detta
kan förändras genom att sätta publiken runt det sceniska utrymmet, det kommer
då förändra scenframträdarnas förhållningssätt. På bilden ser vi även två
möjligheter till scener, en upphöjd och en på golvet. Det ger även det
möjligheter att förändra det sceniska förhållningssättet. Då black box är byggd
och skapad för det sceniska arbetet så behövs det egentligen inte några större
förändringar för att främja lärandet i miljön. Något som kan förändras dock är
golvet då det inte är anpassat för dans. ågot soatt främja lärandet i mild för de sceniska arbetet så behövs inte
några större förändringar för att främja lärandet i miNågot som fgfggg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar